Nästan fullt i lokalen och massor med ungdomar från gymnasieskolans estet- linjer. 

Kylberg Kvartett

De var där för att lyssna till sina kompisar i förbandet Kyhlberg Kvartett. Men vi andra av lite äldre årgång behövde absolut inte känna att vi satt av tiden i väntan på huvudakten. Vilken spelskicklighet och energi de levererade standards med. Det var tungt och rockigt och riktigt häftigt. Förutom standards kom det också en Stevie Wonder-låt i jazzig kostym, riktigt roligt och svängigt.

Men ungdomarna som kommit för att lyssna på vännerna stannade och inspirerades utan tvekan av huvudakten också.

Sara Aldén trio på Bistro Grand

Vilken huvudakt det var! Sara Aldén på sång med August Björn på piano och Daniel Andersson Runevad på kontrabas är så värda grammisen de vann i år. Superlativen räcker inte och skulle bara verka fåniga. Jag tror jag lånar lite citat från publiken istället: 

”Det här bästa konserten ni haft hittills.”

”Du är den bästa jazzsångerska jag hört och jag har varit engagerad i jazz i 30 år och hört alla. Innan var det Rigmor Gustafsson men nu är det du. Varpå Sara lite generat skruvar på sig och tackar med ett: Men åh, Rigmor är min idol.”

”Hej, jag bor i Malmö och pluggar musik och reser runt i Sverige och går på konserter. Jag är så glad att jag hittade hit. Vilken underbar konsert och vilken härlig lokal. Bandet kom så nära, det känns som bandet och publiken hör ihop. (Jag)- Men bor du här just nu då eftersom du är här ikväll? – Nej, jag tvingade farmor att köra mig. Tack farmor!”

 

Så tighta de var i bandet, hur kan de ens hålla takten på det viset när de inte har en trummis?

Under lite mer än en timme levererade bandet låtar från bandets hittills enda fullängdare ”There is no future” (Inte alls så deppigt som det låter 😀, kanske ett Sex Pistols- citat?) och från kommande plattan. Det var mestadels bandets egna kompositioner men även några standards. När bandet levererar ”Somewhere Over the Rainbow” i ett arrangemang av August Björn garanterar jag att hela lokalen hade ståpäls och att det nog var lite fuktigt i ögat på en och annan också. 

Det var så bra att det är helt obegripligt att det går att uppleva sådana artister i absolut världsklass i en nära, intim lokal i en småstad. Undrar om det eventuellt var första och sista gången, för det här bandet förtjänar de riktigt stora scenerna och den breda publiken för det är allt annat än svårlyssnat. Tack till alla medverkande som gör detta möjligt. Livet är ändå rätt gött, i alla fall om man väljer livemusik en onsdag i september. 

Marie/ Jazzetc…